Livshäxan om acceptans och livet

 Acceptera, acceptans…

Inom ACT innebär acceptans inte att man gillar eller tycker om det som händer, utan snarare att man erkänner och tar emot sina upplevelser som de är, utan att döma eller försöka ändra dem.

Jag TROR att största anledningen till att jag kände ”nu ger jag upp” är att det ger så motsägelsefulla besked från sjukvården.

Varje ny Vit Rock har nya idéer och det ska hända både det ena och det andra… bättre livskvalité, bättre mående etcetera utlovas. 

Jag får höra att NU‼️ NU‼️ska det bli bättre… och sen händer ingenting… den sjukgymnast jag träffade i tisdags har jag aldrig träffat tidigare, denna sjukgymnast har idéer och en vilja att försöka hjälpa… precis som den nya vikarierande arbetsterapeuten MEN ärligt talat så tror jag inte riktigt nånting förrän det händer, det har varit mycket snack och väldans lite verkstad hittills.

Den åtgärdsplan rehab teamet gjorde oktober 2023 ”hamnade mellan stolarna” 🫩 detta eftersom berörda instanser inte ansåg att det fanns någon anledning.

Jag tror, är ganska så säker att eftersom jag är (ö)känd på sjukstugan här hemma, så finns det förutfattade meningar och sjukvårdspersonalen har i princip redan bestämt sig, de har ”gett upp” mig.

Jag fick diagnosen ME - kronisk trötthetssyndrom juni 1999 så jag är HON som har ME, kronisk trötthetssyndrom och ständig kronisk värk.

2a juli, klockan 16 och det är sol ☀️ +18 

Nu är det sommar och sol 

Sommar sommar sol ☀️ igen

Det kommer aldrig kännas bättre än det gör just nu…

Klockan 18 sol ☀️blå himmel och + 18 😅

Äntligen en sommardag… eller två 🤪 vi hade sommar i tisdags oxå fastän det regnade på eftermiddag - frampå kvällen.

Lupiner må vara en invasiv växt men jag gillar dem verkligen, lupiner gör vägkanter och diken så mycket finare 🤩

Den vita 🤍syrenen blommar 🤩

Liksom den lila 💜 syrenen, jag tror i alla fall att det är en syren 🤔💭❓

Alla bilder är från igår onsdag 2a juli

Igår kväll låg jag framför tvn och kollade på Ett fall för Vera svt play.

Näthat. Tycker Du inte som jag är Du emot mig

 

Frost igår onsdag

Något jag absolut inte förstår mig på är näthat, varför någon finner det helt naturligt att nedvärdera en annan människa och i värsta fall till och med önska att hen ska dö.

Att bli upprörd och kränka någon för att hen inte tycker samma lika övergår min horisont.

Att gömma sig bakom ett alias för att kunna uttrycka sig hatiskt mot någon är fruktansvärt dåligt agerande och det är inte något som bara de yngre sysslar med utan även vuxet, medelålders så det går inte att skylla på okunskap.

Jag läste om Fitnessprofilen Kajsa Bäng, att hon inte tänker bojkotta matjättarna. Nu strömmar hatkommentarerna in. 

Vad är det värsta de skriver?

– Ingen bryr sig om du lever eller inte. I ett meddelande stod det ”hoppas ditt liv förstörs, din äckliga vidriga kropp är inte ens snygg, bara så du vet, hoppas du får ALS”, säger Kajsa… kopierat från Aftonbladet.

Jag fattar inte att människor gör detta mot andra, att man ids, har energi till att vara verbalt oförskämd, nedvärdera någon, förminska och i princip hata någon. Detta beteende förvånar mig storligen.

Man får tycka olika, det är en rättighet och att lyssna på andra människor och låta dem komma till tals utan att bli tystad, även om hen tycker annorlunda det är en skyldighet.

Vad är Din åsikt om dessa kommentarer som enbart är kränkande, nedvärderande och i vissa fall hatiska? Det händer ju även i bloggvärlden att vissa kränker eller sårar andra och avslutar kommentarerna med: ”Är Du känslig… jag bara skojade!” Eller helt enkelt avslutar en mångårig bloggvänskap på grund av att någon inte tycker lika samma.

Frost igår onsdag 

Onsdagens Teddybjörn 🧸 

Inte bara maten är dyr - att ha en kronisk sjukdom kostar pengar

 Fortsättning, eller inte på gårdagens blogginlägg… att bojkotta affärer på grund av höga matpriser hjälper inte mycket - tror jag.

Det är faktiskt nästan värre säger jag ☹️ att regeringen har bestämt att höja högkostnadsskyddet från 2 900kr till 3 800kr, detta slår hårt (även mot mig personligen) mot alla med kronisk sjukdom som behöver medicin och många i denna grupp har låg sjukersättning/pension.

Förklaring: i nuläget betalar vi upp till 2 900kr själva och efter det blir det gratis medicin.

Efter den höjning regeringen har bestämt ska ske 1 juli finns det risk att kroniskt sjuka inte längre har råd att ta ut den medicin de behöver.

Det borde finnas andra alternativ välfärdssamhället Sverige än att låta de med sämsta möjliga marginaler bekosta något som behövs för hälsotillståndet.

Det är nödvändigt att öka kostnaderna i statens budget för läkemedel för att säkerställa att alla patienter får tillgång till de behandlingar de behöver. Men det kräver också att patienternas egenavgift behöver höjas för att klara en långsiktig finansiering. Regeringen kommer att följa utvecklingen noggrant utifrån patientens perspektiv eftersom läkemedel är en väsentlig del av hälso- och sjukvården, säger sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Jag förstår absolut att har Du bra ekonomi, är normal frisk och inte i behov av vare sig läkemedel eller sjukvård så är detta inte Ditt problem… men ingen av oss långtidssjuka med kronisk sjukdom och sämre ekonomiska förutsättningar har valt detta själva.

Det går visserligen att välja bort vissa av läkare ordinerad mediciner, men det försämrar hälsan, måendet och livskvalitet 😦

Vad är Din åsikt?

Handla eller inte handla det är frågan

 Att bojkotta ICA och Coop under denna vecka  har inte så stor betydelse för dessa två stora företag, jag tror inte att några varor blir billigare av detta agerande.

Vad som möjligen skulle göra vissa varor billigare/mindre dyra är om affären drar ner på öppettider och på så vis minskar på personalkostnad.

Men att till exempel kaffet blivit otroligt dyrt  tros bland annat bero på stora störningar när det gäller utbudet och leveranser från viktiga kaffeproducenter som Brasilien och Vietnam. En orsak sägs vara att långvarig torka har påverkat kaffeodlingar. Samtidigt har säljare i leveranskedjan höjt sina priser för att skydda sin marginaler, enligt analysen.

Det sägs även att brist på mjölkbönder ökar priset på mejeriprodukter.

Om detta nu stämmer så lär priset på kaffe eller mjölkprodukter inte bli lägre ifall kunderna bojkottar specifika matbutiker.

I min kommun finns det tre butiker, två i mitt närområde Coop nära och ICA nära, sedan finns det en lanthandel som drivs av ett kooperativ ungefär 6 mil enkel väg hemifrån mig.

Jag känner mer att vi ska vara glada så länge vi har två affärer i kommunen (för Fredrika är lanthandeln guld värd, ingen vill behöva köra 12 mil/tur och retur för att handla matvaror) än att vi ska bojkotta, vare sig vi väljer att handla någon annanstans eller inte handlar under veckan. 

Någon lågprisbutik av nått slag har vi icke inom drygt 15 mil enkel väg.

Så NEJ jag tror inte på någon bojkott.

Och JA jag kommer att handla som vanligt.

Hur tänker Du, hur gör Du?

🤔 💭 ❓

Sexton

 Frågan är väl VAD som gör att livet har en mening för precis som alla andra vill jag leva ett liv med mening… Men vad ger livet en mening?

För årtionden sedan, innan jag blev sjuk… så var jag både mer kreativ och social, egentligen undrar jag om de två ”egenskaperna” hör ihop, i nån sorts symbios?

Jag har faktiskt både sytt kläder till mig själv och gjort smycken.., typ örhängen och jag har alltid gillat att rita, måla och att skriva 😜

Liksom varit aktiv på BHK och gått diverse kurser…

Vissa saker förstår jag (utan ens direkt överanstränga hjärnan 🙃) att jag inte riktigt klarar av hur gärna jag än vill.

Bilder från igår tisdag

Men tänk om jag skulle hitta tillbaka till mitt kreativa jag?

Om ett skapande skulle ge mig glädjen tillbaka.

Jag har ju alltid tyckt om att fota och skriva och visserligen får jag utlopp för detta här i bloggen, men kanske kan jag på nått vis få in mer kreativitet och skapande utan skärm?

Pratade med en vän om dessa funderingar och jag förstår hennes synvinkel… Men samtidigt så TROR jag fortfarande på att jag måste få till en varaktig förändring om jag ska känna att jag har ett liv värt att leva.

Jag kan inte fortsätta och vänta (på VAD) och tro att något händer om jag inte själv försöker… 

Hur som haver... bilder från i måndags:

Iskyrkan Vilhelmina i måndags 

Meningen med livet: 

 "När du hittar mer mening med livet blir du mer nöjd, medan om du inte har ett syfte med livet och letar efter det utan framgång kommer du att känna dig mycket mer stressad."

Tolv

Jag har funderat på hur klokt vissa beslut är.

VAD jag syftar på… Jo nu efter årsskiftet ska kläder inte slängas i soporna utan hela och rena, användbara kläder ska återvinnas, lämnas in till secondhand eller säljas.

MEN nu har vissa secondhand butiker bestämt att de slutar ta emot kläder eftersom de protesterar mot kläder köpta från Kina, typ Shein och liknande.

Det känns ju hur galet som helst.

Så länge det finns en efterfråga på billigare kläder så länge kommer Shein och liknande finnas. För många är faktiskt Shein ett sätt att få så mycket kläder som möjligt för mindre kostnad.

Och om nu secondhand butiker inte tar emot kläder… oavsett avsändarland eller märke, var ska då de kläderna hamna när bäraren inte längre har användning för kläderna?

Jag själv skulle inte börja sälja på Tradera eller liknande även om jag skulle kunna tjäna en skans och det beror på arbetet runt om.

Vi köper från Shein, även om det är Elin som köper det mesta, så händer det att även jag beställer något. Prismässigt acceptabel och kvaliteten är godkänd. En bh från Shein håller lika länge som en från HM, Lindex och men bra mycket billigare.

Ett alternativ är att man ska köpa kvalité och behålla kläderna länge.. det funkar okey när man uppnått en viss ålder, men barn, ungdomar och unga vuxna kräver annat.

Jag förstå att de med bättre ekonomisk förutsättningar kan välja köpa kläder i annan prisklass MEN som sjukpensionär behöver jag se över mina utgifter och med tanke på de stigande matkostnaderna så väljer jag absolut billigare kläder, var de kommer från har inte så stor betydelse eftersom de mesta kläder produceras i länder med billig arbetskraft och även barnarbete.

Hur tänker Du?

💯 dagar Dag 18

  Att acceptera kräver sin kvinna 😅 även omgivningen - familj, flocken och de närmaste måste acceptera vilket kan vara svårt.

Självklart vill alla, (absolut de flesta i alla fall) att livet ska rulla på som tidigare och att det mesta ska vara samma lika.. noll förändring.

Att acceptera förändring när förändring känns som försämring är inte helt lätt.

Egentligen går väl den största delen av livet ut på förändring, vi föds, vi åldras och vi dör, men en sådan förändring som är lättare att acceptera eftersom den delen av livets förändring är naturlig.

Lykke 

Ett av mina problem är… kanske svårt att förstå MEN‼️ 

Även om jag ser ut att vara lugn, att jag ser ut att göra noll knop så betyder det inte att min hjärna är i symbios med kroppen och är lika lugn och i samma off-läge som kroppen, hjärnan jobbar på och det är kaos i hjärnkontoret. 

Tankarna maler och kugghjulen snurrar… hårddisken är nära en krasch.

På samma vis kan jag vara rastlös, vilja göra en massa trots jag egentligen inte orkar och hjärnan är typ bortkopplad. 

Det kan verka som om jag har massvis 🤪 med energi.

Jag använder upp min begränsade energi och kör slut på mig.

När hjärnan är överbelastad och i princip bortkopplad så blir jag inte bara ”dum i huvudet” 😓 jag tappat hörseln eller jag förstår inte det någon säger blir inte begripligt och jag skulle lika gärna kunna säga ”go dag yxskaft”, lite irriterande 🤪 är det för mina nära och kära då jag inte hör 🙉 jag inte kan ord 🙊 och jag ser inte 🙈 Ibland händer det både J & Elin blir aningen arga 🤫 

Selektiv förståndsnedsättning. Om det finns något som heter så.

När jag blir för hjärntrött sover jag sämre, jag somnar nästan alltid från kvällen strax efter det jag lagt mig men sedan har jag X antal vakna timmar från typ klockan 2 till 6 för att sedan sova hur bra som helst så fort det börjar ljusna.

Utdrag från Riksförbundet för ME-patienter 

Det kan vara svårt att veta var gränserna går för hur mycket aktivitet man klarar av, eftersom man oftast inte märker att man gått över gränsen förrän det är för sent.

När man lever med ME/CFS behöver man lära sig att hitta balans mellan vila och aktivitet och att försöka vara aktiv utifrån sina egna förutsättningar. 

Det gäller att inte överanstränga sig de dagar så man känner sig starkare och att hitta en nivå av aktivitet så att man inte mår sämre dagen efter. 

Man bör försöka att undvika stress och det är viktigt med regelbundna vanor. 

Man behöver också stöd och förståelse från sin omgivning och man kan även behöva mycket praktisk hjälp.

🦼 ♿️ 🦼 

Jag skulle möjligen ibland vara hjälp av om jag hade en rullstol att ta till bruk de gånger det ska gås mer än vad jag klarar av.

När vi ska till universitetets sjukhuset Umeå i slutet av denna månad och för att jag skulle ha möjlighet att ta en tur till Avion (shoppingcenter) för lite shopping skulle en rullstol underlätta.

💯 dagar dag 17

 Mia Törnblom:

”Acceptans kan bli Din superkraft”

I valet och kvalet om jag ska nöja mig med att låna Mia Törnbloms nya bok på biblioteket eller om jag villhöver ett eget exemplar.

Lär Dig konsten att gilla läget… 

Lite (mycket) intressant eftersom det är detta ACT handlar om.

Något heeelt annat som sägs kunna påverka det psykiska välmående och hälsan är något som sprids på sociala medier är varje dag göra något litet som höjer lyckan.

Save the Day… ta vara på dagen.

Allt från en promenad till att läsa en bok, höra av sig till en kompis eller ta ett bad.

Låt inte negativa tankar sätta krokben för Din lycka.

För min del var artikeln om Mia Törnblom och acceptans extra intressant eftersom det är precis detta jag försiktigt har börjat nosa på genom ACT 😄

Det handlar inte om att ge upp, det är inte det minsta flummigt 😅 utan det handlar om att ta makten över livet… se möjligheter och lägga fokus på vad jag faktiskt kan påverka, förändra och inte ge mig hän, gotts ner mig i misär och olycka.

Jag har nästan alltid haft en känsla av skuld, att jag förstört livet för J och Elin på grund av min sjukdom, att jag är otillräcklig och värdelös.

Men nu har jag börjat på att försöka acceptera och förändra, jag är visserligen kroniskt sjuk i en sjukdom från helvetet‼️ men jag är inte sjukdomen.

Att ta de första stapplande stegen mot en förändring, att ta sig framåt mot det okända är inte enkelt, det sker en process.

Acceptans kan minska energiläckage i vardagen och i mitt fall med brist på energi är det viktigt att sluta lägga energi på sånt jag ändå inte kan påverka.

Jag är expert på att haka upp mig på hur dålig jag är eftersom jag inte kan göra det, det och det 😓 jag förminskar mig själv, anser att jag är värdelös och en belastning.

 ”Den enda utvägen är genom " - Robert Frost

"Människor störs inte av saker, utan av synen de har på dem" - Epictetus

Negativa tankar och känslor kommer alltid dyka upp.

Men när de blir så starka att de hindrar oss i vardagen kan terapiformen ACT vara ett bra sätt att ta sig loss.

ACT går ut på att lära sig agera på sätt som fungerar och som tar oss loss när vi på olika sätt har fastnat i våra tankar och känslor.

 ACT ”… innehåller influenser från buddhistiskt tänkande i tekniker för att bland annat uppnå medveten närvaro