Rocka sockorna 21 mars
Jag har faktiskt 😅 ett halleluja moment 🥳 lyckats läsa ut denna Vit som snö av Samuel Björk 📚 det känns så bra att jag klarade av detta… jo yes det får låta hur jäkla löjligt som helst 🤪 men har man läst böcker, haft böcker som troget sällskap hela livet och plötsligt inte klarar av att fokusera, koncentrera sig då är det något fel, det känns inte okey.
Men nu har jag tagit mig över ett hinder - jag har läst EN bok hittills i mars, lika många som jag klarade av i februari 😶
Jag har dessutom påbörjat en bok:
Lokattens klor av Karin Smirinoff, bok nr 8 i Milleniumserien som Stieg Larsson skapade, första boken var Män som hatar kvinnor. Jag har läst de sju tidigare böckerna som även om de är fristående ändå hör ihop… jag skulle rekommendera den intresserade att börja med Män som hatar kvinnor och sedan t fortsätta i kronologisk ordning, en bok i taget 📚
Det är ju så att sedan jag blev sjuk, blev kroniskt sjuk i en sjukdom som det än så länge inte finns några botemedel för… i min ensamhet, delvis sängliggande och tidvis med viss funktionsnedsättning har böckerna varit mitt sällskap.
Även om jag inte har orkat/klarat av att vara bland människor och jag sovit/vilat stor del av dygnet har jag inte känt mig ensam.
Mitt andra ännu troligen mer viktigt sällskap är mina fyrfotade vänner.
Jag har ofta fått höra att jag borde inte ha hund‼️att jag har fel ras‼️att det är synd om mina hundar…
Nu vet ju inte mina hundar inte om något annat liv än det liv de lever med mig så de typ saknar ju inget de aldrig haft.
Det är faktiskt samma sak med min Elin‼️hon har fått frågan hur det är att ha en kroniskt sjuk mamma med en trötthet som inte går att vila bort och ger viss funktionsnedsättning och Elin svarar: hon vet ju inte om något annat… det har varit så här hela hennes liv.
Elin och rottisvovva
En gammal bild
Jag har ju haft som plan, jag har kämpat, krigat och försökt bli frisk… normal.
Ibland har jag känt mig inbillningsfrisk en tid och tänkt YES nu är jag på rätt väg‼️ när jag sedan efter en tid blir sämre så ramlar jag ner i ett svart djupt hål och blir besviken, känner mig värdelös och är på väg att kasta in handduken.
Nu efter år med sjukdom och besvikelser, år som gått utan att jag haft så stor kontakt med livet… varit avskärmad så har jag fått hjälp, inte hjälp i den bemärkelsen att jag längre tror att jag ska bli frisk, normal 😅
Men jag har fått en verktygslåda 😄 och jag har fram till ungefär midsommar även ACTterapeuten som både stöttar och puffar, som ger feedback och lär mig saker om mig själv😇
Jag är krigare och jag kämpar MEN jag har inte accepterat trots mångårig sjukdom accepterat detta att jag ALDRIG ska bli frisk.
Nu är tanken 😅 planen att jag visserligen inte ska kasta in handduken och ge upp‼️ MEN mina mål (vad vill jag med mitt liv) bör vara realistiska, genomförbara. Jag måste acceptera att jag inte kan bli frisk MEN jag kan må bättre‼️
Att ha realistiska planer/mål, sådant jag faktiskt har möjlighet att genomföra är ett steg i rätt riktning 😅 som till exempel gå lagom lång promenad så energin över räcker till annat, att inte riva ut allt och tro jag kommer att klara av att vårstäda‼️ bättre ta 15 minuter varje dag och börja i ett hörn - då finns det chans att jag blir klar innan det är dags för julstöket 🤪
Jag ska inte jämföra mig med andra och vad någon annan kan och gör (sociala medier kan vara en förbannelse) utan känna efter vad jag vill och som är bra för mig.
Min ACTterapeut frågade mig vad LIVSKVALITET var för mig, vad jag menade när jag ville ha bättre livskvalitet.
Det handlar ju om VAD jag vill och känner.
Nåväl jag har påbörjat min förändring även om året hittills bjudit på fler motgångar i form av sämre mående, jag har kämpat och gått omkull, jag kravlar mig vidare… jag ger mig inte.
Så nu kör jag igång med min resa mot bättre mående, min favorittid: femte årstiden med min favoritfärg: sol och blå himmel är ju perfekt tid att starta på nytt.
Mitt mående är alltid bättre vid högtryck oavsett årstid.
SKAM DEN SOM GER SIG‼️
Denna söndag är jag nöjd med att:
👼jag lyckats läsa en bok hittills i mars ✔️
👼jag igår lördag gick årets längsta promenad (😅 jo yes den längsta betyder inte att jag gick speciellt långt 😶 inte om jag jämför mig med normala människor 🤪) MEN jag är faktiskt NÖJD‼️att jag klarade 1 1/2 km ✔️
Att acceptera sjukdom och funktionsnedsättning och vara nöjd med det jag faktiskt kan är ett steg mot bättre mående.
Livskvalitet betyder inte att mitt liv ska vara en kopia av någon annans liv.
Den femte och sista bilden denna söndag:
