Hoppa på tåget 🚂

 Jo yes då var det lördag och inte bara den sista lördagen för detta år 2023 utan även den sista lördagen tillsammans med Karin från Madeira som styr Hoppa på tåget framåt mot dagens ord som är Resumé… nästa år 2024 blir Hoppa på tåget framfört av Åke i Klyktattarland 

Vad betyder då resumé… självklart googlade jag min vana trogen 😅 och resumé betyder = sammanfattning, översikt, tillbakablick… vilket är ord som passar bra så här dagen innan nyårsafton  

Ett gäng bilder 😏 förhoppningsvis blir det tolv... från januari till december 😅

Januari och vi var till Umeå och där hittade jag denna skylt, vi åker verkligen inte ofta till Umeå… sist vi var till Umeå (alltså hela familjen och inte med sjuktransport) var den 18 januari 2018 😄 och yes nästan exakt fem år senare den 24 januari 2023 blev det då ett nytt besök 👋 

Februari

Jag tycker faktiskt att jag kan säga att Norrland levererar 🤩

Mars är en riktig vintermånad

Och åter igen så… Norrland levererar 🤩

Jag är en stolt ambassadör för Norrland 

April och snön låg kvar

Men det var faktiskt mer snö tidigare under vintern… då kunde Elin absolut inte se ut 😅

Maj och snön låg kvar länge…  Nu började till och med jag vara kräkless på vinter och snö 

I slutet av Maj fann vi vitsippor, helt otroligt 🤩 plötsligt fanns de där ❣️

Juni visade upp en massa moln och vädret var hyfsat ostadigt och kyligt även om det fanns dagar då det var sol och värme 👍

Från mitten av juli så regnade det typ varannan dag och det blev blött… jo yes det började finnas planer på att byggaren ark och bege oss från Norrland mot typ Sahara 😅

Juli och PRIDE i Sollefteå

Augusti och vägren, vi var på väg upp till Saxnäs, Fatmomakke och Stekenjokk 🤩 men färden fick ett snöpligt slut i Klimpfjäll då bilen kraschade 💥 

September en färgrik månad, vädret var fortfarande ojämnt, men hösten bjöd även på fina dagar 

Oktober och jag var inlagd på Umeå Universitets Sjukhus

November Ångermanälven 

December våra två kissmissar

Resumé

Fram till januari 1998 var jag hyfsat normal 😅 och jag hade planer för framtiden —> att mina planer skulle gå upp i rök och att mitt liv i princip skulle bli helt förändrat hade jag aldrig kunnat sia om.

Då jag mådde SKIT och var trött, vansinnigt trött och somnade så fort jag satt still fem minuter klarade jag inte av att jobba heltid på förskolan och blev sjukskriven… till slut sov jag 20 timmar dygnet och jobbade 25% då förklarade försäkringskassan att detta inte gick‼️ så jag blev sjukskriven på heltid augusti 1998.

Trött, vansinnigt trött, en värkande kropp och en bråkig, irriterad mage höll mig sällskap 😓 och i juni 1999 fick jag diagnosen Kronisk Trötthetssyndrom som det då kallades. En slaskdiagnos enligt vissa läkare. 

Kronisk Trötthetssyndrom fick sedan namnet ME/CFS. ME/CFS betecknas av WHO som en neurologisk sjukdom.

Min dotter född 2006 brukar få frågan hur det är att ha en sjuk mamma, hon brukar svara att hon faktiskt inte vet något annat… jag har ju varit kroniskt sjuk i hela hennes liv. Nu kan jag nog lugnt påstå att varken min man eller bonusdotter kommer ihåg hur det var när jag var frisk... det är väl knappt att min mor, syskon och äldre vänner kommer ihåg en åsa som inte var trött och har värk... jag och min man har känt varandra sedan början av 90talet och blev tillsammans typ påsk 1996, så vi hade inte varit ett par speciellt länge innan jag insjuknade i en sjukdom som tidvis varit ett rent helvete.

Fortfarande sover jag många fler timmar per dygn än vad som är typ normalt 😜 jag har en värkande kropp och en bråkig, irriterad mage, när det blir för mycket ”runt omkring”, när jag har överansträngt mig så dyker diverse symtom upp allt från huvudvärk, hjärnbrist/hjärndimma, koncentrationsproblem till känslan att jag håller på bli förkyld, influensa med ont i halsen, feber, jag får typ ”magsjuka” och så vidare… det är svårt att förklara på ett bra sätt. På sätt och vis kan jag göra en jämförelse mellan "att gå in i väggen"/bli utbränd med att drabbas av ME. Även m en utmattningsdiagnos skiljer sig från ME så finns det likheter.

Men jag har efter 25 år tillsammans med ME börjat försona mig med sjukdomen och NEJ jag gillar inte läget 🙃 men jag acceptera och försökt göra det bästa av situationen.

Nåväl… jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig, vill bara försöka förklara hur det är att leva med en kronisk sjukdom som nästan inte någon vet något om… en sjukdom som många läkare tycker på axlarna åt och anser att det handlar om psykisk ohälsa.

Men jag har ett mål och det är att fylla dagar med liv, jag har sovit bort så väldigt många dagar i mitt liv att jag nu efter 25 år måste försöka fylla på med dagar då jag faktiskt lever.

Så nästa år när jag gör en resumé över 2024 hoppas jag att jag ska ha lyckats i mitt uppsåt.

🥂 🥳 Gott Nytt År 🥳 🥂