Sinnesrobönen, som Tove nämnde i sin kommentar i gårdagens inlägg är väldigt likt ACTteorin Det jag inte kan förändra måste jag acceptera och nej det handlar absolut inte om att ”gilla läget” 🤪
JAG har ju problem jag har haft problem att acceptera min sjukdom, jag har under alla år kämpat och vägrat tro att det inte finns en lösning. Jag har testat mycket, jag har slagits mot väderkvarnar och försökt… för varje gång jag mått bättre, så det har tanken varit NU‼️NU blir jag frisk‼️
Eller åtminstone INBILLNINGSFRISK 😅
MEN efter varje skärva av ett stänk Inbillningsfrisk så har fallet blivit hårdare, det svarta hålet svartare, djupare och det har blivit tyngre och svårare att ta mig upp, framåt igen.
Som jag sa till ACTterapeuten i måndags, hade nån sagt till mig att spring naken baklänges runt kyrkan när det är fullmåne så blir Du frisk så vete faan om jag inte hade testat, i alla fall funderar på om jag inte skulle 🤪
ACT går ut på att Det som inte går att förändra måste man acceptera, jäkligt lätt i teorin 🙄
Nu under en längre tid har mitt mående varit mer svajigt och jag har mått SKIT, det svarta hålet har vuxit och risken att jag ska snubblar och ramlar, störtar ner i mörkret är större.
För 1 1/2 vecka sedan togs det ett gäng olika blodprover, jag har inte hört något än… jag har även beställt tid för att få träffa en läkare, ett fysiskt möte, inte digitalt.
Jag har kollat på 1177 (journalen) men mina provet är ovidimerade och några väntar på svar (?) antagligen prov som skickas i väg för utvärdering 🤔💭❓
Att jag för tillfället snöat (‼️) in på ämnet kläder och så vidare är ju helt enkelt ett sätt att försöka fokusera på något jag kan typ både förändra, förbättra och inte minst kontrollera.
Mitt SKITmående förhindrar så mycket.
Livet pågår och jag är instängd i väntrummet.
När de olika symtomen på ”dåligt mående” börjar stapla sig och växa, tar över så känns det oöverstigligt, jag trampar runt på en bottenlös blötmyr utan riktning.
Inom ACT finns det något som heter TILL & FRÅN rörelse, går nästan att översätta till PLUS & MINUS 😅
Att göra något som visserligen kostar energi men även ger mig något är en TILL rörelse medan något jag gör, som jag kännerNEJ‼️egentligen bara kostar MEN jag på nått vis är tvungen att göra för att någon förväntar sig eller jag känner att jag måste prestera för att duga, något som kostar mig för mycket i slutändan när det gäller mitt mående, detta ÄR en FRÅN rörelse.
Jag ska inte BARA existera, överleva utan även leva‼️
Så mitt jiddrande om kläder är helt enkelt ett sätt att inte låta min frustration över detta SKITmående ta överhand och genomsyra varje blogginlägg
Mitt liv är väldigt begränsat.
Att lägga ut samma lika bilder dag efter dag på och skriva om ”gå på toaletten promenad” är inte upplyftande i längden 😅 speciellt inte när jag knappt tar mig längre än trehundra till max femhundra meter hemifrån i olika riktningar så en promenad är omkring sexhundra meter till i bästa fall en kilometer 😶
Mitt ”just nu” mående:
- Trött, vansinnigt trött, en trötthet som inte försvinner, går att vila bort
- Ett illamående, ett illamående på grund av att jag är trött, vansinnigt trött
- Värkande kropp, värst är nacke och bröstryggen samt ländrygg, jag blir illamående av att röra på huvudet för att titta åt höger eller vänster, jag orkar knappt hålla mig upprätt…
- Huvudvärk
- Trött i kroppen, typ träningsvärk 🙄
- Energilös
- Av nån konstig (?) anledning känner jag mig skakig invändig, typ som om jag skulle kunna krackelera och plötsligt rasa ihop i en liten hög av små bitar
Då säger jag morn morn och tack för i går med tanke på vad jag läst nu i ditt låånga inlägg. Mina tankar rullar så klart under hela inlägget och jag läste om ett par tre gånger för att få med mig allt. Det finns mycket i alla meningar! Du reflekterar och slår fast så "det ryker" vilket ju är steg på väg med tanke på hur du har det med så mycket av allt. Garderoben är utmärkt avledande tänker jag. Nu tar vi torsdagen 👍❣️en halva i taget.
SvaraRaderaKram
God morgon från mig också. Madeira is calling...
SvaraRaderaJag har läst och känner en förtröstan i att du orkar skriva mycket och få ur dig mycket...det finns gry i dig Åsa! Din situation är inte lätt, så mycket förstår jag och jag önskar att jag kunde vara dig behjälplig på annat sätt än att sitta här och skriva ord. Försök att se framåt minst ett par steg i taget..fot om fot och då tänker jag förstås symboliskt. Du är en klok kvinna. Hoppas att du får möjlighet att vara dekorativ snart igen när de andra grillar och du får se på och sen äta det goda.
Många varma kramar!💗
Det är mycket som är lätt och logiskt i teorin men mycket svårare i praktiken. Det är ingen lätt situation och att acceptera kan vara bland det svåraste som faktiskt finns. Men du kämpar, tänker och funderar vilket är bra tycker jag.
SvaraRaderaSå mysigt att Elin och Cai är hemma. Perfekt att sätta sig till dukat bord dessutom
Kram