Här sitter jag och väntar på min tur...
I måndags ringde arbetsterapeuten och frågade i princip ifall jag ville ha en permobil.
Jag blev galet ställd och lät dum, dummare, dummast.
Arbetsterapeuten frågade om både det ena och det andra... läkaren jag pratade med för snart två veckor sedan hade skrivit till henne att jag var besviken på hur jag blivit behandlad. När jag var till Umeå, Norrlands Universitets sjukhus på utvärdering så blev ett åtgärdsprogram planerat, men det hände ju typ ingenting... kontakten med kurator i Vilhelmina och ACT fick jag ju själv ordna.
Nu typ 1 1/2 år senare och en vikarierande arbetsterapeut så plötsligt händer något.
Idag ska vi ha ett samtal och spåna... vad vi ska spåna vet jag inte riktigt och jag vet inte vad det blir för fortsättning.
Men BARA det att det rörs om och något plötsligt händer är ju rysligt positivt.
Sedan OM jag vill ha en permobil eller inte, det känns ju som om jag ska gå på mina fötter - hur kort bit jag än går/klarar av att förflytta mig - så länge jag kan borde jag nog använda min kropp, innan den rasar ihop och förfaller och jag blir helt beroende av hjälpmedel, längre sträckor och typ till affären kommer jag ju även fortsättningsvis ta bilen.
Många gånger är det mycket snack och lite verkstad så det var ju ändå bra att du blev kontaktad för ett samtal. Ibland händer det :D
SvaraRaderaÄven om du ska gå på dina fötter så är en permobil kanske något som du ska överväga men det vet du bäst själv. Ersätta din bil ska den ju inte göra. Bara du kan se/avgöra behovet.
Hoppas det blir ett bra spånande!
Kram
Lycka till Åsa!
SvaraRaderaJag förstår att du blev ställd. Nu får du tänka efter...spontant kände jag att ta chansen, även om du har en bil, men det där måste du förstås själv avgöra. Det är bara du som vet..men stort lycka till med spånandet.
Kram
Jag tänker som Karin....om de nu är villiga att erbjuda en så kanske du ska nappa? Du kan ju fortsätta att gå precis som vanligt men kan ju å andra sidan ta längre promenader med hundarna om du har en permobil. Ja, det är ju helt ditt beslut. På min ena promenadrunda möter jag ofta en kvinna i permobil och hunden går så fint bredvid - ibland åker den med henne. Kan ju bli en ny frihet? Hoppas att mötet blev bra. Trevlig helg!
SvaraRaderaHelt spontant tänker jag: Med den kan du ju fördela din energi på ett annat sätt - visst förstår jag din tanke att först falla helt ihop - men ja, du har ett svårt val! Att tiden gått såpas länge innan någon tagit tag i ditt från sjukvårdens sida, kan bli till din fördel, trots att du givetvis är chockad. Än en gång - inte jämföra dig med annat - men jag minns de som till slut accepterade rollator - och några en permobil - och fick det så mycket bättre fast det var svårt på många sätt fortfarande med sjukdom.
SvaraRaderaÅsa, ännu en gång - du är på väg i acceptansen!.
Du har alla mina tankar i kvalet - och valet 💝
Kram
Känns bra att det äntligen är någon som ser dina problem ... och kanske kan en permobil vara ett komplement de dagar du känner dig för svag för promenad ... men såklart måste det vara ditt eget beslut.
SvaraRaderaHoppas det ändå blev ett bra möte ...
Kram