Livet pågår döden består
Ett L Å N G T inlägg som jag har skrivit och funderat på under flertalet dagar. Svårt att riktigt veta VAD och inte minst HUR jag ska formulera mig så ingen missförstår, tar illa upp och känner sig kränkt.
Men detta är HUR jag känner det och MITT mående, mina tankar.
Det har gått två veckor sedan mitt förra inlägg (24/9) men allt började redan en vecka tidigare… så det har varit tre veckor med en turbulent tillvaro efter ett plötsligt, oväntat dödsfall inom familjen.
Tre veckor som känns otroligt mycket längre… jag var tvungen att kolla i almanackan om det verkligen inte varit längre sedan den dagen då jag möttes av det jag absolut inte hade tänkt mig…. Ett trauma jag inte ville uppleva.
Tre veckor med många olika händelser.
Allt från att ringa 112 till besök på begravningsbyrån och ordna för bouppteckning.
Försöka förstå. Begripa att ett liv är borta. Tänker att detta ska jag ringa och berätta… sen kommer jag ihåg, det går ju inte.
Men jag fokuserar på det som är mitt… av respekt för familjen och andra anhöriga.
"Om du inte kan flyga, spring, om du inte kan springa, gå, om du inte kan gå, kryp, men vad du än gör måste du fortsätta framåt." – Martin Luther King Jr - så jo yes jag fokuserar på framtiden.
Jag var till sjukgymnast för två veckor sedan och hamnade akut hos läkare på grund av smärtor i bröstkorgen ut i vänsterarm och upp mot vänster sida av käken upp mot örat, jag gick ut från läkaren med nitroglycerin efter ett EKG med avvikelse.
Läkaren sa att det var bra att sjukgymnasten inte försökte mobilisera min bröstrygg.
Nu TROR jag (hoppas på att det) trots allt att mitt eventuella hjärtfel åtminstone delvis kan bero på jävulsk värk i nacke, axlar och bröstrygg, en ihållande huvudvärk samt stress, och inte minst sorg.
Jag har varit till sjukhuset på koll av knöl och fick det positiva beskedet att ”Det faktiskt ÄR‼️ nånting, en verklig knöl, inte ”bara inbillning” 🫥 YES tydligen var den remitterande läkarens förväntningarna mer att jag inbillade mig, jag antar att hade inte sjukgymnasten skrivit i journalen att hon ansåg det skulle utredas hade troligen läkaren inte reagerat och skrivit nån remiss.
Fortsatt utredning av både hjärta och knöl.
För övrigt… antagligen helt normalt med tanke på mitt sjukdomstillstånd och det händelser som kantat livets väg senaste tiden så har jag drabbats av (tillfälligt❓) mer funktionsnedsättning med mindre aktivitetsnivå sämre mående och en känsla av overklighet 😵💫
Jag har ont, smärta och värk, huvudvärk och en bråkig nacke, onda axlar, värk ut genom vänster arm, smärta i bröstrygg och i mitt gamla ”ryggskott”, ont i höfterna och knölen i vänster lår smärtar, irriterar… armar som domnar bort, en skum brännande känsla omväxlande med att det sticker och sedan typ som myrkryp 🐜 jag har tappat kraft, energi och styrka.
Jag har ingen kondition och tappar motivationen.
Koncentrationssvårigheter och problem att behålla fokus, tappar minnet… tappar ord. Hjärndimma och hjärnbrist.
Min sömn är påverkad och jag sover sämre, drömmer, om inte mardrömmar då jäkligt konstiga drömmar och jag vaknar med hjärtklappning, blöt av svett och i vissa fall panik… jag känner typ att det är nånting jag har glömt, något jag borde göra, men som jag inte gjort 😥
Samtidigt - hur galet det än låter - så har jag inte än kunnat känna efter, känna hur det egentligen känns… jag är rädd att då blir det krasch 💥 💥 och jag riskerar att krackelera.
Jag känner mig helt jävla tom.


Min fina bloggvän - så mycket som hänt i ditt liv den senaste tiden. Inte lustigt om du tappar motivation och kondition - men det går att bygga upp igen. Att din sorg och saknad är stor förstår jag mycket väl - det du precis har upplevt vill ingen uppleva och ändå så är det oundvikligt. Jag hoppas nu att både hjärtat undersöks ordentligt och att du blir av med knölen - den där läkaren som inte tror dig ger jag inte mycket för. Var och en känner ju sin kropp bäst, doktorns jobb är att lyssna och ta reda på fakta hur det står till när "vi klagar- känner en förändring/oro". Förstår din rädsla för att krackelera - men du behöver få känna/ måste få känna det är en rättighet. För att kunna fortsätta framåt måste du nog släppa ut det du bär inom dig - hoppas att du har någon att anförtro dig åt och ett litet skyddsnät som tar hand om dig. Våga be om hjälp! Tänker på dig! Varma kramar från LillaSyster
SvaraRaderaDet har varit och är tuffa dagar för dig. Att ha sorg är tungt och det är inget man viftar bort i en handvändning. När kroppen sedan inte samarbetar blir det inte lättare. Kropp och själ går ju hand i hand och det märks extra tydligt när det är skarpt läge.
SvaraRaderaBra att hjärtat och "den obefintliga knölen" undersöks. Den läkaren skulle jag inte lita speciellt mycket på.
Kram
Inte konstigt att du känner dig sliten. Du har sorg, som ger blandade känslor av chock och ilska, problem av olika slag. Som om du inte hade nog innan, men det får ta tid. Hoppas verkligen att du har någon att prata med, det behöver ut, alla tankar.
SvaraRaderaTa hand om dig och varm styrkekram från mig 💗🙏🏻
Åsa, vän i världen! Hur du känner, vad du känner, dina tankar och känslor är dina! Bloggen är din också och du delar det du vill. Du beskriver så bra! Skriver inte så mycket här och nu. Mina tankar är hos dig.💞
SvaraRaderaps.din nya lay-out är jättefin! ds.