Livshäxan gläntar på dörren

Allting som jag vill Allting som jag vill kan jag göra, ah-ah-ah-ah-ah Allting som jag vill kan jag göra, ah-ah-ah-ah När flytet är i luften, då är lyckan varje dag Om man är positiv som fan så går allting bra 😅 😅  Nu ska jag väl inte vara sån 🤪 eller så är det precis sån jag är 🤔💭❓nåväl jag kände mig kränkt (‼️‼️) efter jag läste detta:  ”I mitten av augusti - när slutet av sommaren börjar anas - då är det bra att planera in lite roliga saker för hösten. Man behöver ju ha något att se fram emot. Stort som smått.” Nej eller kanske 🤔 💭❓jag vet inte, men just nu är jag inte på humör 🤐  ‼️🤔💭❓‼️ Jo men NEJ på riktigt så har det varit en tråkig sommar med ostadigt vädret, inte så mycket nederbörd i millimeter räknat, men det har varit regn nästan varannan dag, vissa dagar hsr bjudit på sol och blå himmel + värme och avslutades med ett åskoväder och andra dagar så har det regnat fram till emot kvällen och efter regn kom solsken, MEN den där omtalade sommaren med sol, ...

 Jag läser om ME/CFS på olika forum, absolut inte varje dag, men hyfsat ofta och jag får ny kunskap och ibland en aha-upplevelse 😅 När jag läser om vad andra MEsjuka fått för hjälp/stöd… vad de gått igenom så får jag både ny information och lär mig nytt om ME/CFS. Dock är det sällan några ljusglimtar. Vissa saker har jag aldrig (trots jag fick diagnosen juni 1999) hört talas om. Den ”hjälp” vi med en MEdiagnos får beror på var vi bor - det är bättre att bo i Stockholm eller Göteborg - och hur vår egen privata ekonomiska situation ser ut, kan man betala ur egen börs så finns det några fler alternativ. Dessutom är det ju en sådan sjukdom som påverkar hela kroppen och kräver energi, att man som sjuk orkar kämpa och söka efter hjälp, en fungerande vård, det är om inte omöjligt så både energikrävande och svårt. Att ta sig från södra Lappland till Stockholm är kostsamt på flera olika sätt och att chansa när ingen egentligen tror det kommer att hjälpa gör att jag inte känner att det är v...

 Här sitter jag och väntar på min tur...  I måndags ringde arbetsterapeuten och frågade i princip ifall jag ville ha en permobil. Jag blev galet ställd och lät dum, dummare, dummast. Arbetsterapeuten frågade om både det ena och det andra... läkaren jag pratade med för snart två veckor sedan hade skrivit till henne att jag var besviken på hur jag blivit behandlad. När jag var till Umeå, Norrlands Universitets sjukhus på utvärdering så blev ett åtgärdsprogram planerat, men det hände ju typ ingenting... kontakten med kurator i Vilhelmina och ACT fick jag ju själv ordna. Nu typ 1 1/2 år senare och en vikarierande arbetsterapeut så plötsligt händer något. Idag ska vi ha ett samtal och spåna... vad vi ska spåna vet jag inte riktigt och jag vet inte vad det blir för fortsättning. Men BARA det att det rörs om och något plötsligt händer är ju rysligt positivt. Sedan OM jag vill ha en permobil eller inte, det känns ju som om jag ska gå på mina fötter - hur kort bit jag än går/klarar av ...

 Tiden lider 😅 året går sin stilla gång mot slutet av detta år, klockan tickar och för varje andetag närmar vi oss ett helt nytt och oanvänt år, ett nytt år med nya möjligheter, nya äventyr och ett helt underbart år. Men än är det några dagar kvar att använda och göra det bästa möjliga av, varje dag en ny chans till att göra sitt bästa för att få det liv man vill leva. Och NEJ jag har inte tänkt göra något års slut eller liknande 😅 absolut inte. Idag är det dock sista fredagen i både december och detta år 😅 Jag har varit ut på två korta, men längre än när vi bara gick ”gå på toaletten promenader” 😅 En timme efter den första gick jag den andra… Sedan Norra Skog började med sin avverkning, kalhuggning 🫤 blev horisonten helt annorlunda