Ingrepp angrepp åtgärd

 Som vissa vet - yes vissa följer mig på Instagram - så har jag fått en kallelse till Umeå universitetssjukhus för biopsi av knölen… typ äntligen händer det.

Jag fick kallelsen i Inkorgen på 1177, det har jag aldrig varit med om förr ☺️ men det funkar bra det oxå 👍

Dagens bild:

I dag har jag varit och tagit prover inför biopsin - som verkar aningen komplicerad mot vad jag hade förväntat mig. Jag trodde typ lokalbedövning och in med en nål… klart 😅 nu så ska jag vara fastande och det är en DT/UL-ledd biopsi❓redan klockan 8 ska jag infinna mig på sjukhuset för ”förberedelse” och sedan klockan 10 är det dags för ingreppet. 

Detta betyder att min måndag (15 december) startar ohemult tidigt eftersom jag ska ta mig hemifrån till Umeå, restiden är typ drygt två timmar, möjligen tar det längre tid nu när det är vinterväglag och dessutom behöver jag väl lite tid att hitta vart nånstans på sjukhuset jag ska 😅 så det hade möjligen varit lättare om jag fått checka in på sjukhuset redan söndagskväll.

Preliminär tid‼️klockan 4 hemifrån blev svaret sedan jag pratar med sjukresor 🥺 förhoppningsvis blir det en ändring 😮‍💨 

Men nu är det som det är, bara att acceptera.

Även om det känns skitjobbigt.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd, att jag inte oroar mig 🙄 för även om jag inte på riktigt tror jag kommer behöva amputera bort vänster ben i höjd med jumsken så vem faan vet❓

Jag har en kronisk skräck för nålar = trypanofobi, jag har i princip lärt mig att klara av provtagning.., typ stick i armen och detta utan att bli hysterisk 🙄 men jag vet ju inte hur jag kommer att reagera på måndag när biopsin ska göras… ifall jag får panik och blir galen 🤪 min sjukhusfobi = nosokomefobi är ju helt irrationell och oförutsägbar. 

När jag var på hjärtundersökningen så började jag tokskaka när sköterskan tog blodtrycket och det gör ju egentligen inte ont ☺️ det finns liksom ingen logik… rädslan tar överhand.

Jämförelsevis så gjorde jag magnetröntgen (instoppade i röret) utan minsta mankemang och detta trots jag blev utplockad efter halva tiden då jag fick kontrast insprutat - vilket borde gjort mig mer rädd än när det togs ett blodtryck.

Det står till och med i min journal att jag har vita rock syndromet eftersom mitt blodtryck vanligtvis blir väldig högt när jag är på sjukhuset.

Hur som haver så har jag varit med om denna så att säga knöl-situation en gång tidigare 😓 nix ingen favorit i repris direkt 😶 december 2007 var en ohemult skitjobbig tid… då var det en knöl, en knöl som gjorde väldans ont i min mage och bara strax före julafton vi veta att det var en godartad ”snäll”, dock synnerligen snabbväxande tumör och att den skulle opereras bort i januari.

Även den gången fick jag kämpa för att få respons från läkarvetenskapen, eftersom när jag började känna av en ond, irriterande knöl fick jag till svar att det var ”knövligt” eftersom jag blev sydd vid kejsarsnittet, det var först när jag i slutet av oktober lyckades få en läkartid hos en stafettläkare som inte hade nån förutfattad mening om mig och inte skyllde på varken kejsarsnitt eller min MEdiagnos 🥺 (japp det händer lite för ofta… det är lätt att skylla på min MEdiagnos när jag har kontakt med läkarvetenskapen) och plötsligt händer något och jag fick en remiss till sjukhuset eftersom stafettläkaren misstänkte bråck.

Japp det tog ändå tid. Bråck är ju inte något akut. Men när jag kom till undersökning nån dag innan 1a advent så upptäcktes det efter en siktröntgen att det icke var ett bråck.

Då var jag inte helt övertygad att jag skulle överleva Elins 2 års dag 😞

Skillnaden nu mot då är att jag är ganska säker på att jag ska överleva och kommer att få vara med när min Elin fyller 20 😅 

Idag är det 15 dagar kvar till julafton.

Och hur jag än mår efter måndag den 15/12 så lär det bli jul vare sig jag har gjort det jag vill ska bli gjort eller om det stannar vid önsketänkande.

Enligt vad jag fått veta idag så så kan KAN jag ha ont ett par dagar efteråt eftersom det är ett ingrepp i muskeln.

Inte för att ta ut nått elände i förskott 🥺 men risken är stor att jag drabbas av energibrist och hjärntrötthet, kraschar när jag väl landar hemma efter måndagens äventyr. Det lär ta fruktansvärt med energi… och energi är något jag inte har överflöd av.

Dagens bild:

Det var absolut INTE 460 dagar till min favoritårstid - den femte årstiden - som jag lyckades få till det i föregående inlägg 😅 ungefär 96 dagar till mitten av mars.