Dag 3️⃣ 8️⃣ av Tvåhundra dagar
Lördagmorgon och något senare än vanligt.
Minus 2.5 grader denna morgon, någon centimeter nysnö har tillkommit sedan igår kväll
⛄️ ❄️ ❄️ ⛄️
Är jag DUM eller är jag JÄTTEDUM
Jag gick ut en ytterst kort promenad med Frost, yes efter det jag halkade och kände AJ som FAAN gick jag hem… MEN som sagt DUM eller DUMMARE 🤔💭❓för eftersom J var någonstans utanför Åsele och rörmokade och det sedan han körde snösvängen före lunch kommit cirkus nästan en dm nysnö så tog hag och skottade undan snön framför bron.
JAPP jättebra 👏 (inte ett dugg bra) 😝
Karma Katt hjälpte till och tog bort snön
Och när huvudet är DUMT‼️ så får kroppen lida, det är sen gammalt 😜 så jo men yes jag hade ju x % kvar på batteriet 🤪 så jag tog och dammsög hallen, tvrum och kök 🧹 jo yes flerdubbelt DUMHETs poäng‼️
Halleluja eller absolut inte. Fy faan vad jag ångrade mig 😢😭😫
Så jäkla helvetiskt ont i ländryggen och ner i benet/stortån.
Jo yes det var min fredagseftermiddag/kväll 😩
Lördagens bidrag till november utmaningen hos min vän Lillasyster på Skogsliden
🌲 🌲 🎄 🌲 🌲
Under torsdagens samtal med Harriet så pratade vi om en artikel jag läste i tidningen Må Bra och hur jag kan använda det jag läste i den process som jag försiktigt tar mina första steg in i…
Nej det är väl lite överdrivet egentligen eftersom jag har letat efter koden som ska knäcka låset ”Hur jag blir frisk” i oerhört många år utan några direkta positiva resultat.
Neuroplasticitet att ändra hjärnans tankar 😊 Använd neuroplasticitet för att sänka inre stress 😅
ME är en fysisk sjukdom som INTE går att tänka bort
Artikeln som sådan, Konsten att ge upp i tid.
Det finns ett begrepp inom psykologin som heter Kreativt hopplöshet.
Om man (jag) har ett mål (att knäcka MEkoden och bli frisk) som man strävar mot kan det vara bra att stanna upp efter ett tag (jag blev sjuk januari/februari 1998, sedan dess har jag kämpat) och fundera på hur det går. Annars är risken stor att man (jag) bara kämpar vidare med skygglappar och tunnelseende trots det man (jag) gör absolut inte fungerar.
Att vara envis är inte samma sak som att vara konstruktiv.
Att köra på i samma hjulspår är sällan något som hjälper och att tro det ska bli skillnad ifall man (jag) kör på i samma lika spår är inte vara meningslöst utan även dumt.
Att omformulera målet, att fokusera på ett alternativ mål leder troligen framåt.
Ett sätt att få perspektiv på tillvaron är att tänka sig själv liggande på dödsbädden och fundera på vad skulle detta äldre och döende jag tycka om det liv och de mål jag valt att sträva efter.
Skulle jag, åsa som nu ligger på dödsbädden tycka att jag ska omformulera mina mål och fokusera på leva det liv jag har trots MEdiagnosen eller fortsätta dunka huvudet om och om igen rakt in i kaklet - trots jag är medveten om att de sätt jag hittills har prövat inte har fungerat.
Att sträva efter något jag aldrig kommer att få.
MEN med förändrat tankesätt så kan jag må bättre 👍 hjälpa nervsystemet att länna kamp & flykt-lägret, minska frustration, skuld och oro för att spara energi till det jag vill göra.
Jag säger inte YES nu blir allt så mycket bättre 😅 jag kan bara försöka att lämna det gamla synsättet/tankesättettet.
(Jag behöver inte göra som jag gjorde igår eftermiddag BARA för att… liksom vad var det bra för, vad skulle jag bevisa 🤔💭❓)
Läste någonstans att om man inte försökte förändra det man upplevde var fel så skulle man inte klaga, och om jag nu alltid gör samma lika hur kan jag då tro att det i slutändan ska bli på ett annat vis?
🌟🌟🌟
Idag mår jag som jag antagligen förtjänar eftersom när huvudet är dumt får kroppen lida.
Värk, trötthet och illamående. 😣😴💤🤢






Kommentarer
Skicka en kommentar