Livshäxan gläntar på dörren

 Som svar: jag blir inte hjälpt av en rullator eftersom det är min energi som tar slut, jag orkar inte gå… eftersom der är energibrist så hjälper inte en rullator.  Dessutom nu - efter sänkningen av kortisondosen - har mitt blodtryck blivit ännu lägre och gör att jag inte klarar lägesförändring och att stå rakt upp och ner längre stund - det har inte blivit bättre än trots jag nu återigen tar full dos kortison. Därför tycker arbetsterapeuten att jag borde ansöka om en permobil. Det vill inte jag… än så länge. För övrigt så blev min lördag ändå bra trots att jag i teorin hade andra planer… som en utflykt så jag skulle få uppleva något annat än det jag ser dagligen, jag tar mig i princip 500m hemifrån gående så jag är väldans välbekant med mitt närområde 😅 Jag KAN fortfarande köra bil, men inte längre sträckor och det beror enbart på mitt mående, men helst ska jag inte köra bil själv utanför min ”trafiksäkerhets zon”, eftersom när jag blir trött, om jag börjar tappar fokus, få...

 Rent teoretisk skulle jag väldans gärna velat göra en utflykt idag (igår, i morgon och yes typ jämt och ständigt) jag skulle vilja få byta ut det enahanda till något nytt och omväxlande. Nu så är det mer teoretiskt eftersom energin inte riktigt finns och dessutom så för att dansa tango behöver man vara två och detsamma gäller utflykter - jag tar mig inte så långt hemifrån på egen hand. Så det jag vill i teorin kräver i praktiken att någon måste vilja samma som mig. Denna sommar har bjudit på ovanligt få NJUTdagar. Det har varit noll äventyr och inga utflykter. Just nu gruvar jag mig för den långa perioden av höst och vinter när jag blir hemmasittande mestadels ensam och jämt. Utan att ha fyllt minnesbanken med något roligt blir det enahanda det som tar över livet. Jag sa till sjukgymnasten i onsdags att det finns faktiskt en fördel med att må sämre 😔 när jag mår mer SKIT har jag ingen direkt längtan varken efter utflykt eller omväxling, då vill jag bara må bättre. Att vilja och ö...