💯 dagar dag 💯

 🍾🥂🥳 Nu har det blivit 💯 inlägg på 💯 dagar och YES jag går i mål 🎉 för denna gången 👏

Så HÄR ser det ut hemma hos oss idag:

Japp 😅 inte städat, undanplockat och i ordning ställt, utan enbart den bistra verkligheten ☺️

Hur som havet så kände jag inte för att försköna min verklighet 🤪 jag antar faktiskt att ingen direkt bryr sig 🙃

I alla fall brukar jag mycket sällan, om nånsin tänka speciellt mycket på bilder från ett hem där människor bor ser ut… däremot kan jag fundera på ifall det är en utställningslokal från nått trendigt inrednings reportage när jag ser de vita klinisk rena, undanplockade och tillrättalagda bilderna från vissa influenser.

Men man får faktiskt ha det som man vill… än så länge 😅

Snön yr och det känns kyligt, det är en sak med kyla och en sak när det dessutom blåser, det blir absolut kallare och mer otrivsamt när snön virvlar och vinden ylar.

En tio minuters ”gå på toaletten promenad” med Frost och den var typ åtta minuter för lång ifall nån frågar vad Frost tyckte ☺️

På fredag ska jag börja lära mig acceptans, att acceptera det jag inte kan förändra och påverka, jag har redan börjat nosa på det eftersom jag var nyfiken och ville veta vad jag gav mig in på.

ACT är en förkortning för Acceptance and Commitment ­ Therapy och uttalas som engelskans »act«, agera.

Det kan även heta/kallas för Acceptance and Commitment ­ Training beroende på i vilket sammanhang denna ”behandling” utförs, det är nämligen inte alltid en regelrätt psykoterapi.

ACT handlar om två saker; 1. Identifiera vad man tycker är riktigt viktigt i livet, och 2. Ta faktiska, konkreta steg i riktning mot vad man tycker är viktigt i livet.

ACT har fått stort genomslag vad gäller behandlingen av personer

med långvarig smärta, kroniska sjukdomar.

Genom att lära mig acceptera min kroniska sjukdom och sluta kriga för att försöka förändra det jag inte kan påverka så är tanken att jag genom acceptans ska hitta sätt att må så bra som möjligt, detta utan att ständigt vara beredd på att slåss med den sabeltandade tigern och alltid vara i beredskap i väntan på en fight… lära mig att fokusera på nuet.

Vår hjärna har inte förändrats sen vår tid på savannen, men det har vår omvärld.

Så egentligen är jag helt normal… när vi utsattes för högt stresspåslag på savannen behövde vi tid, timmar/dygn för att återhämta oss, eftersom hjärnan inte har förändrats så skulle den fortfarande behöva samma återhämtning men för den ”friska, normala” människan finns inte den tiden.

Jag och alla med ME och liknande typ utmattningssjukdomsdiagnoser behöver mer/längre tids återhämtning för att kunna fungera och den tiden finns inte…vilket gör att vi blir påverkade stressade, får hjärntrötthet och orkar inte prestera… vi blir sjuka.