Dag 1️⃣ 5️⃣ av Tvåhundra dagar
Idag höll det inte på att bli något blogginlägg eftersom jag brukar börja skriva ihop en bloggtext kvällen före och igår kväll skulle jag fixa till texten lite och vips flyttade jag omkring textraderna och förstörde, lyckades radera vissa stycken och plockade bort andra.
Jag ändrade lite på färgtemat oxå 😅 Det var inte alls meningen 😬 det typ bara hände.
💻 🎨 🚦🙈🙉🙊
Hur som haver är det den sista torsdagen i oktober och i helgen firas både Halloween 🎃 och Alla helgons dag, ett dubbeltfirande, av två skilda slag.
🎃👻🎃 ❤️💔❤️
Jag har varit så ohemult trött, vansinnigt trött de senaste dagarna, jag skyller på klockomställning i första hand, men antar att både me/cfs och den ständiga värken i ländryggen och i högra benet ner till stortån har ganska stor påverkan.
😴 💤
Igår hade jag rejält ont och det utan att egentligen göra något… det kändes okey 😵💫 eller uthärdligt 😐 när jag satt still men så fort jag gick, stod rakt upp och ner värkte det oavbrutet.
Det räckte att jag gick från bilen in på Coop så gjorde det förjäkla ont.
Det krävs liksom ingen ansträngning för att trigga igång värken.
Jag vet inte 🤔💭❓men jag tycker inte att denna höjning av kortisondosen varit lika märkbar som tidigate höjningar, jag brukar bli lite Duracell kanin 😅 när det skett en ökning på 5 mg… men trots 3 x högre dos så har jag stannat kvar på ebergilöshet och fortsatt värk. Kort sagt: Jag ser inte fram emot att sänka dosen till en underhållsdos igen.
Jag är så jäkla trött att det är svårt att koncentrera mig så pass att jag fixar att komma ihåg vad jag tänkte när det blir fler intryck, ljud, starka lysen, andra människor så jag glömmer typ bort hälften och tappar ord. Detta att ta beslutet: Vad ska vi äta blev för svårt 😞
Ut från Coop kom jag med mjölk, kalaspuffar (till Js kvällsfika) och ljus 😅
Eftersom jag inte orkade tänka och absolut inte kände för att ens försöka uppbåda så mycket energi så att någon mat skulle lagas blev det pizza från Tonys en helt vanlig onsdagskväll.
😴 💤 🍕 😋
Veterinären har bett mig att kolla hur Frost andas när han sover/vilar lugnt, under 30 andetag/minuten ska det helst vara, det är det normala.
Sedan ska vi planera in ett återbesök hos Fjällveterinären.
J tycker det är lite onödigt, han tycker Frost mår bättre nu och att jag är nojjig. Det kan säkert vara så… men jag vaknar av att Frost hostar, harklar sig och låter som om han satt i halsen 🥺
Det är inte så att Frost verkar ha besvärlig dygnet runt utan det kommer och går… händer nån gång dagtid och ibland under natten.
Jag hade väl trott att veterinären skulle ändra lite på medicineringen och inte tycka att vi - Frost - skulle komma på ett återbesök, samtidigt så tänker jag inte klaga när veterinären är engagerad.
(Även om veterinärbesök + bilresan tur och retur inte direkt är gratis. Plus detta att J förlorar inkomst.)
Egentligen är det väl detta att vi måste köra till Strömsund som gör att J blir lite gnällig, eftersom jag inte kör längre sträckor själv både pga me/cfs och min bråkiga ländrygg så måste J följa och han har lite för mycket jobb inbokat just nu och kunderna är väl inte direkt nöjda ifall han bokar om pga veterinärbesök.
Det ställer helt enkelt till bekymmer när jag inte är självgående och behöver hjälp, är beroende av att J t ex skjutsar mig.
Men att jag ska chansa och köra själv känns inte som någon bra idé, det är ungefär 12 mil enkelväg och denna årstid blir det både mörkt tidigt och vädret kan skifta snabbt.
(Så länge Elin har vänster arm i gips kan hon inte köra så det är inte något alternativ.)
Nu ska jag försöka räkna andetag och sedan prata med veterinären så får jag/vi se vad som händer sedan. Ingen mening att göra upp några planer innan dess.
Gårdagens bilder:
Ser Du månen i det blå…







Kommentarer
Skicka en kommentar